Två månader blev en månad

Hemma i Snättringe igen, lite märklig känsla! Hur länge sedan var det nu som vi lämnade Texas och vad gjorde vi sista dagarna?

Sen eftermiddag 27/3, var vi tillbaka i hemmets lugna vrå, i alla bemärkelser Här i Dallas hade utegångsförbudet trätt i kraft och bara nödvändiga ärenden fick uträttas, vilket betydde att vi fick åka och handla mat inget annat. Åh varför lyssnade jag på mina kamrater som sade att "shopping, det tar vi sista veckan, när vi kommer hem från Kalifornien" - så det blev inga cowboyboots den här gången eller jeans eller handväskor eller...........!!!!!! Nåja när världen blivit normal igen får vi väl åka tillbaka och handla :) men jag hann ju faktiskt prova och vet nu att storlek 9 1/2, skaftvidd B faktiskt passar alldeles utmärkt. McKinney hade blivit så mycket grönare på dom 16 dagar vi varit i Florida, det hade kommit kopiösa mängder regn så gräset hade växt och träden var påväg att slå ut - dags att starta vårbruket, gräsklippning och grenkapning, bygga färdigt carporten och inviga bordet som byggts till RV´n.

Bengan fick köra traktor så gissa om han var lycklig. Vädret var skönt så en stor del av dagen var vi ute - ja jag lämnade i princip aldrig altanen för ute i gräset fanns allt det där jag inte tycker om = skorpioner, spindlar och något jag inte vet vad det är men som kliar förfärligt, men det går alldeles utmärkt att sitta i solen och bara njuta, faktiskt. På kvällarna spelade vi kort och bråkade om vems tur det var att välja film - romantik eller action??!! Lite svårt var det ändå att koppla av trodde in i det sista att biljetterna hem till Sverige skulle bokas om eller av - vi hade ju lite erfarenhet av det med den resan vi bokade själva en vecka tidigare via Icelandair, där ligger vi 22000kr back som vi hoppas få tillbaka någon gång - hoppas kan man ju alltid. Stort tack till Ticket resebyrå och Sofie som tillslut hjälpte oss - alternativen var inte så många eller som hon skrev "jag har två biljetter den 31/3 sedan har jag inget mer - så take it or...." Klockan sex på morgonen den 31/3 lämnade vi McKinney för den långa resan hem, Dallas- Boston, Logan- London, Heathrow till Stockholm, Arlanda- Snäckvägen 32 i Snättringe, Huddinge, Sverige :) Så tråkigt att lämna Tommy och Eva men vi har haft en fantastisk månad och vet att vi är välkomna tillbaka.

Lugn flygtur upp till Boston, gott om plats på planet. Väldigt mycket flygbolags personal och så vi. Ett litet enkelt terminalbyte från inrikes till utrikes i Boston trodde vi - som på Arlanda, en liten promenad, men nej vi skulle åka buss nr 11, sade den vänlige mannen som släppte ut oss via nödutgången när vi irrade runt i en helt tom terminal. Buss 11 troligtvis nerlagd, men en buss 55 kom och tog oss till utrikesterminalen, stor, ny och helt TOM. Ett enda plan skulle flyga den dagen och det var vårt. Security stängde när vi kom ( öppnade en timme före avgång igen)och allt utom Dunkin Donuts var stängt - så det fick bli en croissant med skinka och en förskräckligt söt munk "Boston special" bläh prova aldrig den.... 7 timmars väntetid och så fick vi gå ombord på det fullpackade planet till London, inte bara vi som ville tillbaka till Europa. Heathrow, ny security och så 4 timmars väntetid innan planet till Arlanda lyfte. Allt stängt utom Boots, shoppade nässpray och smörgåsar - så bara så ni vet shoppaholic ´en Irma har ett väldigt uppdämt behov just nu :). Fullt plan även på den här turen, väskorna kom så snällt på bandet, taxichauffören som ville hem(bodde i Vårby) körde så lugnt och fint och så 36 timmar senare så klev vi uppför trappen på Snäckvägen 32. Så här är vi nu, i frivillig karantän som det så fint heter - beställer mat och toapapper(ja faktiskt, hade bara 3 rullar kvar :) )på nätet, barnen fyller på med det vi glömt beställa + vin, hunden Åskar har dragit på sig diskbrock, får värktabletter och är deppig men vi har hopp om bättring och planerar för en vår och sommar i trädgården - nya projekt på gång.

Vi fick en fantastisk månad tillsammans med Tommy o Eva, ångrar inte en sekund att vi åkte och vi kommer tillbaka - ESTA tillståndet gäller i två år så hösten 2021 är redan prelbokad om "världen" antagit ett mer normalt tillstånd. Kul att så många har kollat på bloggen och tack för kommentarerna - förlåt Anders för att jag inte svarade lovar bot och bättring - bloggen kommer att fortsätta Jocke vill göra om den lite men den kommer att finnas kvar så vi ses igen :) irmapirma